Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | Portrait of Lolun | Details of The Bayeux Tapestry | White Horse in Pasture | Portrait of Count Georg Adam von Starhemberg | Study for the Baptism of the People f |
Related Artists:
Bernardino Mei
(1612/15 - 1676) worked in a Baroque manner in his native Siena and in Rome, finding patronage above all in the Chigi family. Briefly a pupil of the Sienese draughtsman and cartographer Giuliano Periccioli, where he learned the art of engraving, Bernardino passed to the studio of the painter Rutilio Manetti and probably also served in the workshop of Francesco Rustici. He painted in and around Siena, where his work came to the attention of Cardinal Fabio Chigi, who, once elected pope as Alexander VII (1655), called Bernardino Mei to Rome in 1657. There Bernardino came under the influences of Mattia Preti, Andrea Sacchi and Pier Francesco Mola, and of Guercino, to the extent that until the 20th century Bernardino's fresco of Aurora in Palazzo Bianchi Bandinelli was attributed to Guercino himself. Through the fast friendship that bonded him to Gian Lorenzo Bernini, whose studio he frequented, he applied that sculptor's sense of theatrical action to his own mythological and allegorical subjects. He died in Rome in 1676.
Briton Riviere
(14 August 1840 C 1920) was an Irish artist born in London, England. His father, William Riviere, was for some years drawing-master at Cheltenham College, and afterwards an art teacher at Oxford University. He was educated at Cheltenham College and at Oxford, where he took his degree in 1867. For his art training he was indebted almost entirely to his father, and early in life made for himself a place of importance among the artists of his time. His first pictures appeared at the British Institution, and in 1857 he exhibited three works at the Royal Academy, but it was not until 1863 that he became a regular contributor to the Academy exhibitions. In that year he was represented by "The Eve of the Spanish Armada", and in 1864 by a "Romeo and Juliet". Subjects of this kind did not, however, attract him long, for in 1865 he began, with a picture of a "Sleeping Deer-hound", a series of paintings of animal-subjects which later occupied him almost exclusively.
Joseph Raphael
1869-1950 Joseph Morris Raphael holds a high place in the California, American and French Schools of Impressionism. Born in the town of Jackson, California on June 2, 1869, Raphael became one of the most famous students of his esteemed teacher Arthur F. Mathews at the California School of Design. Later Raphael would continue his art studies in Paris at the Ecole des Beaux-Arts, and at the Academie Julian under Jean-Paul Laurens. Early in his career he made the decision to settle in Europe in Uccle, Belgium where he and his wife established a home and raised their family. For most of his career he remained a devoted follower of pure French Impressionism. He painted the countryside near his home in Uccle, Belgium and also ventured to Holland and France to paint. Just as Raphael's international reputation grew, his family grew as well to include four daughters and one son. His family frequently appeared in his figurative works, he created wonderful closeup studies of his children and frequently captured them in leisurely picnic settings. Other paintings featured local landscapes, and sometimes his charming cottage home with its vegetable and flower gardens which were perhaps a source for his still lifes of fruits, vegetables and flowers. He lived and worked in Europe for thirty-seven years always maintaining close ties with the San Francisco art community and his loyal art dealer and collector Albert M. Bender. In 1939 with the ominous clouds of World War Two approaching, he wisely chose to return to San Francisco where he lived and maintained a studio on Sutter Street until his death on December 11th, 1950.