Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | Einzug Konig Ottos in Nauplia, | Girl at the piano | Portrait of Felicitas Seiler | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 134 | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 147 |
Related Artists:
Julius Payer
Julius Johannes Ludovicus Ritter von Payer (2 September 1841 - 19 August 1915) was an Austro-Hungarian arctic explorer and an Arctic landscape artist. Born Julius Payer, his father Franz Anton Rudolf Payer was a retired officer who died when Julius was only fourteen. Payer attended k.k. cadet school in Lobzowa near Krakew (now Poland). Between 1857 and 1859 he studied at the Theresian Military Academy in Wiener Neustadt (near Vienna). In 1859 he served as a sub-lieutenant with the 36th. infantry regiment in Verona, Northern Italy. He participated in the 1859 Battle of Solferino. Between 1860 and 1863 he served at the garrison in Verona, Italy. In 1863 Payer was assigned as a history teacher to the cadet school in Eisenstadt, Austria. After promotion to the rank of lieutenant first class he was posted to the garrison of Venetia. In 1862 he started exploratory tours of the Italian Alps and Hohe Tauern in his free time. From 1864-1868 he explored the Adamello-Presanella Group and the Ortler Alps. He was the first to climb Adamello (3554m). His tours resulted in creating a detailed topographical map at a scale 1:56,000. Due to his achievements, Payer was transferred to the Austrian Military Cartographical Institute in Vienna.
Jakob Emil Schindler
Austrian Impressionist Painter, 1842-1892
SEGHERS, Gerard
Flemish Baroque Era Painter, 1591-1651 Flemish painter, dealer and collector, active also in Italy and Spain. He grew up in Antwerp, a city that had only recently been liberated from the rebels by the Spanish troops. His father, a keeper of a wine tavern, originally had Calvinist sympathies but returned to the Catholic faith after 1585. Gerard possibly trained, as did afterwards his younger brother Jan Baptist Seghers, who later became a goldsmith, with Gaspar de Crayer (b 1551), the father of the well-known painter of the same name. At the age of 12 Seghers was listed as a pupil in the Guild of St Luke in Antwerp; the documents, unfortunately, fail to mention the name of his teacher. Florent Le Comte (1699) called him a pupil of Abraham Janssen